Morgen wordt mijn eerste werkdag, na een onderbreking van maar liefst 7 maanden (3 maanden voor de bevalling, en 4 maanden erna). Voor Belgen lijkt dit een erg lange onderbreking (de standaard hier is 3 maanden verlof na de bevalling), maar Zweden zijn op dit vlak verwend met werkonderbrekingen van 12 tot 24 maanden na de bevalling. Nu ja, het is wat het is, en hoe moeilijk het ook zal zijn om morgenvroeg afscheid te nemen van Imke, ik heb er eigenlijk wel zin in om terug aan de slag te gaan.
Vanaf morgen gaat de wereld natuurlijk wel een beetje op zijn kop staan voor een aantal mensen. Ikzelf zal weer even moeten wennen aan het werkritme. Maar ook Maarten zal zich mogen aanpassen: zolang hij werkte en ik niet, stond ik ’s nachts op voor Imke, maar vanaf vanavond gaat die vlieger niet meer op :-). We zijn trouwens erg benieuwd hoe efficiënt we onszelf én Imke ’s ochtends klaar zullen krijgen om te vertrekken. Misschien hadden we vanochtend beter eens een dry-run gehouden ;-). Ook voor Oma Kris, die de komende maanden voor opvang zal zorgen, wordt het even aanpassen. Gelukkig heeft ze de nodige ervaring op zak. Ze heeft de 2 grote nichten van Imke (Hanne & Lotte) vakkundig 'getemd' gekregen. Geen enkele reden dus om aan te nemen dat het met Imke verkeerd zou aflopen.
De voorbije 7 maanden waren met voorsprong de mooiste uit mijn leven. Als ik terug denk aan alles wat ons overkomen is,... Het werd een rollercoaster van emoties, een sneltrein van de ene verwondering naar de andere. Maar ik heb goede hoop dat hier vandaag geen einde aan hoeft te komen.
Hoe we deze volgende grote verandering zullen verteren, krijgen jullie heel binnenkort te lezen. Wens ons ondertussen veel geluk. We zullen het hard nodig hebben! :-)
Groetjes,
Elli (met een klein hartje)
*************************************************************
Imorgon är det min första arbetsdag, efter ett uppehåll på 7 månader (3 månader före födseln och 4 månader efteråt). För belgare är ett sådant uppehåll enormt långt (normalt sätt är man bara ledig i totalt 3 månader), men i Sverige är man däremot van vid att vara hemma mellan 12-24 månader efter födseln. Men ja, hur svårt det än kommer att vara imorgon för att säga hejdå till Imke så är jag trots allt sugen på att träffa mina kollegor och börja jobba igen.
Från och med imorgon kommer dock mycket att förändras för ett par personer. Jag själv måste vänja mig vid arbetsrytmen igen. Men även Maarten måste anpassa sig. Så länge som jag inte arbetade var det alltid jag som gick upp på nätterna men från och med ikväll slipper han inte undan längre. :-) Vi är även väldigt nyfikna på hur effektiva vi kommer kunna vara på morgonen...inte alltid lätt att bli färdiga alla tre till en speciellt klockslag! Kanske hade vi bäst redan testat imorse ;) Även farmor Kris, som ska passa Imke dem kommande månaderna, kommer få anpassa sig. Men som tur är har hon redan mycket erfarenhet. Hon har redan stor vana av Imkes kusiner Hanne och Lotte. Därför har vi absolut ingen anledning till att vara oroliga!
De 7 månaderna som har gått har verkligen varit dem bästa i mitt liv. Om jag tänker tillbaka på allt som hänt och allt som jag varit med om... Det har varit en berg och dalbana med känslor och ett snabbtåg från den ena upplevelsen till den andra... Men jag har stort hopp om att idag inte behöver vara slutet på detta.
Hur vi kommer klara av denna stora förändring kan ni följa här på bloggen. Så länge får ni gärna hålla tummarna. Vikan behöva det! :-)
Hälsningar
Ellinor (med ett vemodigt hjärta)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment