Vandaag was een dag waar we niet bepaald naar uitgekeken hadden. Zoals de meeste ouders hadden we het er toch wat moeilijk mee om Imke achter te laten op haar eerste dag in de crèche. Voor Elli was dit extra moeilijk, omdat het in Zweden absoluut niet gebruikelijk is dat kindjes op zo'n jonge leeftijd al naar de crèche gaan. Maar naar Belgische normen is Imke eigenlijk al redelijk oud om eraan te beginnen.
Imke was er al eens 3 uurtjes op ‘stage’ geweest net voor de Kerstvakantie, en had toen de hele tijd liggen huilen. Sinds een aantal weken is ze zich echt gaan hechten aan de mensen die ze kent, en voelt ze zich wat ongemakkelijk bij nieuwe gezichten. We waren dus gewaarschuwd, en wisten op voorhand dat het wat aanpassen zou worden.
De uren kropen maar langzaam voorbij vandaag. Benieuwd natuurlijk hoe Imke het er vanaf bracht! Langer dan 16u30 kon ik niet wachten om haar te gaan 'bevrijden' in de crèche. Eindelijk toegekomen, zag ik een Imke die duidelijk gerustgesteld was om een bekend gezicht te zien. Want blijkbaar had ze er toch een zwaar dagje opzitten.
Vooral tijdens de voormiddag hebben de traantjes blijkbaar hevig gestroomd. De drukte speelde haar parten. Aan 18 rondhollende peuters is ze absoluut nog niet gewoon. Tijdens de namiddag ging het wat beter, en heeft ze vanuit haar stoel de andere kindjes wat zitten beloeren.
Het zal misschien nog wel een tijdje duren vooraleer Imke wat kan aarden in al die drukte. Maar uiteraard zal het elke dag wat beter gaan. En ze is in goede handen. De medewerksters in de crèche lijken echt heel lieve mensen.
We houden wel ons hart vast voor vannacht, want het is duidelijk dat Imke één en ander te verwerken heeft.
Groetjes,
Maarten & Elli
*************************************************************
Idag var det en dag vi inte riktigt hade sett fram emot. Precis som dem flesta föräldrar, tyckte vi att det var jobbigt att lämna bort Imke på dagis idag. För Ellinor var det extra svårt, eftersom bebisar inte går på dagis i Sverige. Men enligt belgiska normer är Imke egentligen 'gammal' för att börja på dagis.
Hon hade redan varit där på inskolning innan jullovet, och då hade hon gråtit hela tiden, och så kom hon hem med en ordentlig förkylning. Sedan ett par veckor har Imke börjat fastna för dem hon känner och känner sig lite obekväm för främmande ansikten. Därför var vi redan varnade att det skulle bli en stor anpassning.
Timmarna gick långsamt fram idag. Nyfikna på hur Imke hade det på dagiset! Längre än till klockan 16.30 kunde jag inte vänta tills jag kom och ’räddade’ henne. Men när jag äntligen kom till dagiset såg jag att Imke blev lugn av att se ett kännt ansikte! För det visade sig att hon hade haft en riktigt tuff dag.
Framförallt under förmiddagen hade tårarna flödat. Det var framförallt ljudvolymen och mängden folk som skrämde upp henne. Att ha 18 stycken småbarn runt henne är hon absolut inte van vid. Under eftermiddagen gick det lite bättre ochhon satt i hennes stol medans hon observerade vad dem andra barnen gjorde.
Det kommer kanske ta ett tag innan Imke är van vid denna förändringen men för varje dag som går, kommer det nog gå bättre och bättre... Hon är i alla fall i goda händer. Hela personalen på dagiset verkar vara riktigt trevliga människor.
Vi håller tummarna för inatt, för Imke har en hel del att bearbeta.
Hälsningar,
Ellinor och Maarten
Op 2 juli, de dag waarop Imke geboren werd, kondigden Wim en Heidi ons de komst van hun eerste kindje aan. Dat maakte deze dag voor ons nóg onvergetelijker.
Den 2 juli, dagen då Imke föddes, berättade Wim och Heidi den goda nyheten att dem väntade barn. Det gjorde den dagen ännu mer speciell. Wim (då fortfarande ung och utan bekymmer –det ser ni på första fotot) var väldigt motiverad för att bli helt mogen och klar tills bebisen skulle komma. Dem senaste 7 månaderna har han verkligen använt, och genom genom ’trial and error’ på Imke har han på detta sätt kommit fram till vad en bebis gillar och inte gillar.
